Gamla

är allt bara too much. Orkar ingenting, vill ingenting och har ingen lust till något. Är trött och hängig men ända pigg någonstans. Vill inte rida... har till och med haft en fundering på att sluta, men då fick jag en sån där hemsk tanke att mitt liv bara skulle sluta i en större katastrof om jag slutade rida på det underbara djur kallas häst. Så tanken for bort men den har hamnat i bakhuvudet och där sitter den fast. Innan jag rider känner jag ingen speciell glädje och jag önskar att jag var någon annanstans. Det har blivit bättre och lite av lusten är tillbaka men inte hela den underbara upplevelsen som brukade komma så fort jag mötte en häst. 

Jag vet att det här är rätt för mig. Det vet jag bara. Inget annat har gjort mig så glad, ledsen och gett mig så många minnen som den här sporten. Att jag ska häst någon dag är ett måste! Det är detta jag lever för och även att allt går imot mig och försöker få mig ur balans så kämpar jag och fortsätter framåt. JAG VILL, men jag vågar inte. Det är en sak jag tänker och säger ofta. Jag vill så gärna ha den där lusten att rida och göra massor av saker på hästryggen. Men min modighet är inte speciellt bra. Därför blir det bara fel hela tiden och jag är nervös! Att det här ska gå över är något jag önskar av hela mitt hjärta för det här tynger ner mig och gör att jag inte kan göra lika mycket som andra kan. Jag försöker hålla mig stark och visa mig oslagbar. Men i botten är jag bara jag, en tjej som är orolig över allt. 

Bloggning tar på det här och det kommer inte bli massor av inlägg från mig denna tiden. Men jag försöker verkligen blogga så gott det går för jag VILL ♥